Det gör mig ledsen

Jag känner mig trött, oerhört ledsen, besviken, och bekymrad.
Jag får nästan dagligen höra olika rykten, spekulationer och diverse åsikter om kvarkan här på ÖOR. Sällan eller nästan aldrig kommer informationen direkt från den som tycker något.

Att ha en sjuk häst eller ett sjukt barn är aldrig någonting man önskar sig.
För en hästägare eller en förälder är det alltid lika självklart att man vill göra allt för att hästen/ barnet ska bli friskt.
Med detta vidtar man också alla åtgärder som krävs för att ingen annan ska drabbas av denna olycka.

Att ta hand om sin sjuka häst eller sitt sjuka barn kräver både tid, kärlek, pengar och stort engagemang.
Att i detta läge får höra att andra anser att man gjort fel, inte tillräckligt, att man med vilje vill smitta andra kan vara en oerhörd energislukare.

Vad hände med att tro gott om folk?
Vad hände det med att ta reda på fakta istället för att själv spekulera och sprida rykten?

Alla har rätt att ha en åsikt, men basera denna åsikt på fakta. Och vill man framföra sin åsikt så gör det till den det berör.

Att döma folk är enkelt, speciellt om man inte behöver träffa personen eller se den i ögonen när man framför sin åsikt. Sociala medier kan vara ett fantastiskt hjälpmedel att nå ut till många, men det kan också vara det motsatta. Hur vill du att det ska vara? Hur vill du bli bemött när olyckan drabbar dig?
Hur kan vi inbilla oss att nästa generation ska bli bättre än oss om vi inte föregår med gott exempel?

Vi har oerhört mycket att lära oss av våra fyrbenta vänner, att älska och måna om varandra utan att förvänta sig tiofalt tillbaka, att inte döma eller tro ont om folk.
Att alltid försöka göra sitt bästa och tro att även andra vill det. Att älska varandra mest när man förtjänar det minst.
Alla kan göra misstag, fatta fel beslut o.s.v. Även den bäste.

Nog kan jag tycka att det är lite märkligt att vissa är rädda för att göra ett besök i vår cafeteria för att de tror att de ska dra med sig kvarka hem.
När jag själv jobbar och befinner mig på anläggningen dagligen under hela tiden vi haft sjuka hästar och inte har fått kvarka smittad hem till mitt eget stall.
Kvarka är en kontaktsmitta och tro mig när jag säger att vi har vidtagit alla tänkbara åtgärder. Vi har varit i kontakt med veterinärer, länsveterinärer och forskare inom ämnet för att skaffa oss kunskap om sjukdomen och lösa detta på bästa sätt. Vi har gått på deras rekommendationer.

Självklart är valet alltid ditt eget, att besluta om du ska åka till olika anläggningar med din häst.
Precis som det är en risk för oss människor att bli sjuka av en smitta när vi går på affären, eller att barnen blir smittade på dagis, så finns alltid risken att bli smittad när man åker med hästar på olika anläggningar, träningar, tävlingar där det finns andra hästar.
Den risken finns alltid!
Risken finns också att just DU kan vara en smittbärare.
Hur noga är du?

För enskild person som står uppstallad i ett mindre stall är det förstås olyckligt att drabbas av en smittsam sjukdom. Hästen får lida, det kostar tid och pengar och du kan inte träna/tävla under en tid.
Ännu olyckligare är det om en större anläggning/verksamhet drabbas då det inte bara blir följder som nämnts tidigare, utan även fler. Så som att det på olika sätt drabbar så många fler än den enskilde, det riskerar även att bli en stor ekonomisk förlust på hundratusentals kronor för verksamheten.
I regel borde en enskild hästägare som åker till olika platser för att träna/tävla vara mer rädda för att sprida smitta till en anläggning än tvärtom, då konsekvenserna kan bli förödande för så många fler.

Ibland får jag känslan att det är lättare att häva ur sig åsikter om en större verksamhet för att man ser inte människan bakom. Men det finns alltid människor bakom....
Människor som kämpar för att göra det rätta. Kanske är det inte tillräckligt, men vi försöker.
Kom gärna med kritik, men ge den konstruktivt, ha gärna förslag på lösningar och var en del av lösningen.
Precis som jag förstår att jag inte är orsaken till alla problem och brister i vår verksamhet, förstår jag också att jag inte kan lösa allas olika problem.
Alla måste tillsammans hjälpas åt för att bli en förening där alla känner sig välkomna och tar ansvar för att föra föreningen framåt.

En ideell förening bygger på ideellt engagemang för medlemmarnas intresse.
Blir ledsen över att se medlemmar som vänder föreningen ryggen när det är dom svåraste tiderna.

Vad gör du för att vår förening ska bli den bästa?
Om alla bidrar med lite kan vi tillsammans göra något bra. Vi har ju trots allt ett stort gemensamt intresse, nämligen våra kära, underbara hästar.
Låt oss lära av dom bästa och tro gott om varandra.
Än finns hopp om en ljusare tid.

Jag vill också passa på och säga att det finns väldigt många som kämpar, peppar, stöttar för att göra vår förening till den bästa att vara på. Tack för ert engagemang, ni gör skillnad, i med och i motgång.
Och framförallt har vi helt fantastiska barn och ungdomar i föreningen, ni är vår framtid! Ni gör mig glad ända in i själen <3

Johanna Westberg